Därför måste vi tala om sexuella övergrepp

Att få prata om sexuella övergrepp kan vara livsavgörande för den som utsatts. 
Men att tala om det är också viktigt på en samhällsnivå, en förutsättning för att bryta tabun och göra upp med de myter och den skam som fortfarande omgärdar ämnet.
Det är grundtanken med föreningen Storasyster.

Som litet barn blev Sanna Bergdahl utsatt för sexuella övergrepp av en familjemedlem. Det dröjde tio år innan hon vågade berätta för någon och ytterligare fyra år innan hon anmälde övergreppen.
– Jag visste inte vart jag skulle vända mig. Jag önskar att det hade funnits någon som lyssnat på mig som trott på mig, att jag fått veta att det han gjorde mot mig faktiskt var fel, säger hon.

Det var denna brist på stöd från omgivningen – både från den egna familjen och från myndigheter och rättsväsende – som gjorde att Sanna Bergdahl för två år sedan bildade föreningen Storasyster.

Vid ett seminarium berättade hon tillsammans med Ulrika Persson, som arbetar för föreningen, om Storasysters verksamhet.

Via chattforum ger föreningens 72 volontärer över 1000 stödsamtal per år. Genom att få sätta ord på det man varit med om får de som utsatts möjlighet att bearbeta sin upplevelser. Men de får också stöd och hjälp i kontakten med rättsväsende och myndigheter.

Vid seminariet spelades några av dessa berättelser upp – plågsamma beskrivningar av övergrepp som ofta utspelat sig i familjen eller i den egna umgängeskretsen. Gemensamt är att den som utsatts känner skuld och skam och drar sig för att berätta. Men men när man väl får möjlighet att sätta ord på sina upplevelser blir det ett sätt att bearbeta och gå vidare. Genom att förflytta skulden från sig själv, kan många bryta det självdestruktiva beteende som många  utsatta lever med. Många vittnar om hur det räddat deras liv.

Men tystnaden och oviljan att tala om sexuella övergrepp är inte bara ett problem för den som utsatts.

– Det är viktigt att vi lyfter detta från individnivå. Sexuella övergrepp är ett samhällsproblem det kan vi bara komma åt om vi tillåts tala om det. Det krävs att många talar om det, att det blir tillåtet att berätta och att vi lyssnar, säger Ulrika Persson.

Hon menar att det fortfarande finns stor okunskap om vad sexuella övergrepp är och hur de går till. Och fortfarande föreställningar om hur man ska se ut och bete sig för att erkännas som “ett riktigt offer”, fri från egen skuld.

Därför arbetar Storasyster också information och kunskapsspridning, till exempel genom att föreläsa på skolor.  Men enligt Ulrika Persson är intresset från skolor och myndigheter många gånger svalt. Och föreningen är helt beroende av ideella krater för att bedriva sitt arbete.

Därför startar Storasyster nu en insamlingsfond för att kunna fortsätta sitt arbete med att tala om sexuella övergrepp.