En queer jämställdhet, hur görs den?
På seminariet En queer jämställdhet, hur görs den? ifrågasätts och diskuteras det svenska jämställdhetsarbetet och jämställdhetsdebatten ur ett normkritiskt och intersektionellt perspektiv.
Victoria Kawesa, Riksdagskandidat för F! och doktorand i genusvetenskap, och Renita Sörensdotter, Fil. Dr. Genusvetenskap, är överens: “jämställdheten” som vi känner den idag räcker inte till, den behöver breddas och analyseras ur normkritiska och intersektionella perspektiv – dvs utifrån fler maktförhållanden än bara två kön.
– För mig innebär queer att man utmanar normer och kategorier överhuvudtaget. Det behöver inte bara handla om kön och sexualitet utan kan också vara queer race, säger Victoria.
Rasifierade fångas inte in
De senaste åren har begreppet rasifiera börjat användas allt mer. Att rasifieras betyder att en person görs till en ras utifrån normen, i det här fallet vithetsnormen. När vi bara pratar om jämställdhet så är det många som inte fångas in. Rasifierade kvinnor passar inte alltid in i jämställdhetsperspektivet då det handlar om den vita kvinnan.
– Som svart kvinna drabbas jag av rasism och sexism – de två maktordningarna har en plats i mitt liv, men pratar man bara rasism eller bara jämställdhet så synliggörs bara det ena eller andra – man måste prata om båda samtidigt, menar Victoria.
Intersektionalitet istället för enkla lösningar
Både Victoria och Renita återkommer i samtalet om att jämställdhetsarbetet måste utgå från en mer intersektionell analys. Intersektionalitet handlar om att det finns olika maktordningar i samhället som inne- och utesluter grupper på olika sätt.
– Vi måste jobba med intersektionalitet som en process: hur ser det ut just här där jag arbetar? Det är ett mer utmanande sätt att arbeta och blir mer komplicerat men är nödvändigt. Analysen måste lyftas, säger Renita som lite kritiskt påpekar att radikafeminismen har fått ett uppsving. Det finns något förföriskt i den enkla lösningarna och korta slagorden: krossa patriarkalet, oneliners på twitter och så vidare.
– Ja, fortsätter Victoria. Men det är strukturerna vi måste komma åt. Erfarenheter är en väldigt viktigt fråga när vi pratar om feminism och jämställdhet, det är där vi kan samla in kunskapen. Grupper och röster med erfarenheter måste vara med i analysen och arbetet.
Jobba med flera processer
Queer handlar om att bryta ner normer och kategorier. Samtidigt behöver vi kategorier och begrepp för att kunna belysa problemen och prata politiskt om dem. Renita menar att vi måste jobba med flera processer samtidigt och pekar på dubbelheten i att vi har flera olika rörelser igång på olika nivåer och i olika nationella och globala sammanhang.
– Vi måste tänka mer i processer och tänka på kommunikation, samtal, dialog. Så att vi kan prata med grupper som inte har samma teoretiska och verbala verktyg.
Victoria håller med:
– Kunskaperna måste kontextualiseras och utgå från olika gruppers erfarenheter för att det ska ske förändring. Det handlar om att få med människor i processerna. Queer är också att kunna vara flexibel och förändringsbar.
Hur ser då en intersektionell politik ut?
– Vi pratar om flera kategorier och löser upp dem samtidigt. Vi måste agera och stå upp för alla som är utsatta, inte bara kämpa för våra egna frågor, avslutar Renita.