Dags att ta ansvar för kvinnors asylrätt

Människan har alltid migrerat. Från öst till väst. Syd till nord. Dagens globaliserade värld har gjort flykting- och migrationsströmmarna större än någonsin. Men hur tolkas kvinnors asylskäl i Norden?

Vem är flyktingen? Vem och vilka berättar hens historia? Och varför?

Den nordiska välfärdsstaten hade inte funnits om den inte byggts på billig arbetskraft från immigranter. Det påpekar Fakhra Salimi från The MiRA Resource Center for immigrant and refugee women i Norge på fredagens seminarium ”Asyl och migration – en lägesbeskrivning”.
Idag fortsätter vi utnyttja billig arbetskraft. Utan oreglerade sweatshops i Asien hade tröjan du köper för femtio kronor aldrig varit möjlig.

När vi pratar om jämlikhet i Norden sätts kvinnliga immigranters rättigheter inte sällan inom en kulturell ram. Ojämlikheten påstås bero på kulturella olikheter och immigrerade kvinnor utesluts därmed från den huvudsakliga rättighetspolitiken.
– Kvinnors kamp för jämlikhet måste vara en som i första hand handlar om lika rättigheter för alla. Sedan kan man diskutera speciella indikatorer – det som till exempel särskiljer vissa gruppers kulturella kontext – men den kulturella kontexten får inte komma först, säger Fakhra Salimi.

Ett stort problem idag är också att många kvinnliga immigranter har sitt uppehållstillstånd knutet till en partner. Om hon lämnar relationen riskerar hon att utvisas ur landet. Det finns idag även 11 miljoner migrerade arbetare inom kategorin serviceyrken där de allra flesta är kvinnor. De tillhör den mest sårbara gruppen i hela Europa.

Hur kan vi då förändra dagens situation?  Fakhra Salimi, Brita Thomsen, dansk europaparlamentariker för socialdemokraterna och Susanne Nour Magnusson, likabehandlingschef på det danska Institut för Menniskorettigheder gav alla sina rekommendationer.

• Tydligare fokus på specifika omständigheter för kvinnor
• Viktigt att myndigheter lyfter särskilda kvinnliga asylskäl och tar tydlig ställning i dessa frågor
• Ett gemensamt regelsystem i Europa som ger bättre skydd.
• Arbeta hårdare för att inkludera den immigrerade kvinnan i allas vår huvudsakliga kamp för mänskliga rättigheter.
• Göra skillnad på asylsökande flyktingar och andra immigranter – de har helt olika förutsättningar och möjligheter.
• Se och agera på kopplingen att aktivt agera i konflikter på plats och att sedan ta emot flyktingar från konfliktområdet. Idag är Norge, Danmark och Sverige mer aktiva än många tror med personal och vapen i konflikthärdar.
• Inse att den arbetskraft som kom under 60 och 70-talet inte längre är immigranter – de är nordbor med en naturlig tillhörighet i det land de bor i.