Obetald och osynlig – omsorgsarbete och välfärdssamhälle

Det obetalda arbetet är ofta osynligt och värderas inte av samhället.

Att kvinnor utför den stora majoriteten av det gör det till en brännande jämställdhetsfråga som diskuterades av nordiska forskare och politiker. Hur ska det obetalda arbetet synliggöras och värderas? Det var den centrala frågan för deltagarna som försökte blicka framåt, ställa krav och diskutera strategier för framtiden.

– Vi måste acceptera att människor är kompetenta i sina egna liv, säger Karen Sjørup, forskare vid universitetet i Roskilde. Förutom sitt arbete som forskare har hon egen erfarenhet av hemvård, vilket har gett henne en helt annan insyn i omsorgsarbetet. Det handlar enligt Sjørup mycket om coaching och att kunna hantera känslor och emotioner. I feministisk forskning pratar man ofta om ”the affective turn”. Det kräver mycket av vårdare att kunna hantera äldres integritet och självständighet på ett professionellt sätt. Karen Sjørup pekar också på hur komplexa relationer mellan vårdare och patient kan vara, där många vårdtagare kanske känner skam eller ilska över sin situation.

Leena Eräsaari, professor vid universitetet i Jyväskylä, har identifierat två stora förändringar för omsorgsarbetet i Finland: kommersialisering, och en förflyttning från institutionell vård till vård i hemmet. Men utmaningen med att många kvinnor utför obetalt omsorgsarbete kvarstår. Det finns olika förslag för hur detta arbete kan värderas och synliggöras, till exempel har man i Finland diskuterat en garanterad basinkomst, eller att syskon som tar hand om äldre föräldrar kan få ärva mer.

Barbro Sundback, socialdemokratisk politiker och ledamot i Ålands lagting är även hon kritisk till det skandinaviska välfärdssystemet för vård. Hon menar att så kallade ”välfärdsoligarker”, framförallt män som driver stora vårdföretag, tjänar mycket pengar på omsorgsarbetet. Istället behöver vi skapa ett mer hållbart samhällssystem, som inte utnyttjar mänskliga och naturresurser i den omfattning som sker idag.