Framtidens feminism har många färger

Migration, asyl och jämställdhet, hur hänger de ihop? Vad är problemen med dagens system, och viktigast av allt – vad är lösningarna? Frågor som dessa var utgångspunkt på seminariet ”Borders, nations papers”. Men diskussionen tog snabbt en oväntad vändning.

“Vi har inget land, vi är kvinnor, hela världen är vårt land.” Orden var del av en poetisk skildring av papperslösas kamp för asyl, återberättad av Trifa Shakely, grundare av kampanjen Ain’t I a Woman. Många har hört uttrycket tidigare, men nästkommande talare gav orden en ny innebörd.

När Fakhra Salimi äntrar scenen gör hon det i egenskap av direktör för norska Mira, ett resurscenter för invandrar- och flyktingkvinnor, men hon har många andra egenskaper. Hon har ett kön, en hudfärg, en etnicitet och en klasstillhörighet. Hon är flerdimensionell. Och så även vi.

Flerdimensionella uttryck
– Jämställdhet handlar inte bara om män och kvinnor, det är ett utdaterat sätt att tänka. Patriarkala maktstrukturer är byggda på ett flerdimensionellt förtryck. Vi måste erkänna och uppmärksamma detta, och bredda jämställdheten till att förutom kön inkludera klass, etnicitet och andra diskrimineringsgrunder.

Salimi talar lugnt och passionerat, och väcker ett viktigt perspektiv. Asyl och migrationsfrågor är viktiga komponenter av jämställdhetsarbetet, menar hon. Vi måste fortsätta diskutera dessa frågor, men istället för att föra samtalet vid sidan av vill Fakhra Salimi inkludera det flerdimensionella tänket i alla forum.

Migranter, asylsökande, minoritetsbefolkningar, arbetarklass och underklass, var finns dessa kvinnor i den nordiska mainstream-jämställdhetsdebatten, frågar sig Salimi.

“Framtidens feminism”
– Vi måste problematisera över att dessa frågor inte är integrerade, inte ens på detta forum. Här står vi ju som separat programpunkt, vad säger inte det, frågar Fakhra Salimi och avslutar med en uppmaning;

– Nästa gång hoppas jag att bli inbjuden att hålla detta tal under parollen ”framtidens feminism”.

Den efterföljande applåden klingar fortfarande starkt, när en insikt sänker sig över publiken. Vi är kvinnor – hela världen är vårt land. Och likaså är hela rättvisekampen vår kamp.