Man up! Eller?

”Feminism will make it possible for men, for the fist time, to be free.”

Ett tiotal kostymklädda, vita, medelålders män kliver upp på scenen. En inte helt ovanlig syn i ett patriarkat, förutom en detalj – alla bär simglasögon. Tio sekunder senare bryter männen ut i en fullkomligt synkroniserad torrsimsdans. Vilda vågor av applåder sköljer över scenen. Succén är total.

Efter denna pampiga öppning övergår seminariet till mer familjär form. Diskussionen handlar om mansroller och maskulinitet, och under denna paroll delar talarna med sig av sina respektive berättelser.

Först ut är Niklas Järvklo, sekreterare i utredningen Män och jämställdhet, även betitlad mansforskare. Ett av de huvudsakliga problemen inom området är enligt Järvklo det faktum att jämställhet fortfarande är valbart för män.

– Som man väljer du själv hur du förhåller dig till jämställdhet. Du kan välja att acceptera, hjälpa eller bekämpa. Eller – och detta är det vanligaste fallet, så kan du välja att inte bry dig. 

Kvinnor, menar Järvklo, är inte förunnade samma förhållningssätt.

– Privilidge is invisible to those who have it, konstaterar Michael Kimmel, forskare och författare om män och maskulinitet.

Panelens kvinnliga deltagare, Seher Yilmaz, arbetar med att synliggöra dessa strukturer. Yilmaz sitter som ordförande för Rättviseförmedlingen, en organisation som erbjuder hjälp till projekt, organisationer och medier att hitta kompetens som speglar samhället. Med detta verktyg hoppas Yilmaz uppmärksamma och utbilda dessa aktörer om jämställd representation.

Liksom andra sammanhang har alla talare olika erfarenheter och perspektiv. Det som löper som en röd tråd (eller kanske simlina?) genom alla anföranden är feminismens kraft att frigöra – oavsett kön. I ett jämställt samhälle är var och enskild individ fri. Fri att simma på en scen, fri att vara sig själv.

Fri att inte behöva ”man up”.