Fredsprocesser behöver kvinnor

– Det systematiska våldet mot kvinnor som krigsstrategi reflekterar en generell våldskultur, säger Dóra Árnosdóttir, isländsk journalist som modererar ett nordiskt samtal om fred och säkerhet.

Sedan FN:s Säkerhetsråd införde Resolution 1325 – kvinnor, fred och säkerhet – har flera andra resolutioner som lyfter genusfrågor i konflikthantering följt. Men trots de här dokumenten utesluts kvinnor fortfarande från formella fredsförhandlingar och beslutsprocesser. Varför är det så svårt att implementera ett genusperspektiv i konflikthantering?

– Så länge vi inte ”walk the talk” så sker inte förändringen, säger Ingibjörg Sólrún Gísladóttir, regional chef för UN Women i Europa och Centralasien. Hon konstaterar att både lagstiftning, policies och retorik finns där, men implementeringen gör det inte. Gísladóttir uppmanar bland annat civilsamhället, media och fackliga organisationer att trycka på för att kräva ansvar från involverade organisationer.

– Kvinnors ledarskap är en outnyttjad resurs i fredsprocesser, säger hon.

Forskning visar att kvinnor är delaktiga i endast 8 procent av alla fredsförhandlingar idag och Torunn Tryggestad, forskare och projektledare på norska Peace Research Institute Oslo, PRIO, säger att siffrorna kan vara ännu lägre beroende på hur vi definierar deltagande.

Tarja Cronberg, finsk EU-parlamentariker och politiker för de gröna, menar att kvinnor borde ha en nyckelroll av flera anledningar. Kvinnorna är oftast de första som ser en annalkande konflikt, till exempel i form av ökad militarisering och sexuellt våld. Det borde göra dem till nyckelpersoner i säkerhets- och konfliktsituationer.

Men det har inte stått helt stilla sedan Resolution 1325 infördes år 2000. Talarna kan se vissa resultat och menar att förändring är på gång. Ett exempel: år 2000 hade ingen dömts för sexuellt våld i konflikt. Nu har omkring 80 personer dömts. Det kan tyckas vara ett blygsamt resultat med tanke på uppgifter om ett mycket utspritt sexuellt våld i konflikter, bland annat i DRC Kongo, men det är en utveckling. PRIO har identifierat vikten av att även män tar initiativ för jämställdhet i säkerhets- och fredsarbete och utbildar nu män i genusperspektiv. Torunn Tryggestad menar att kvinnors delaktighet i fredsprocesser är den absolut viktigaste prioriteringen på området.