Kryssa en kvinna i höst
Kvinnor i Norden har en hög representation inom de direktvalda folkförsamlingarna, siffror som sjunker kraftigt vid poster som är indirekt utsedda. Samtidigt vittnar kvinnliga politiker om olika typer av nedsättande behandling på den politiska arenan.
– Kvotering. Ett underbart ord som jag tillämpat lite här och var, skrattar f.d. jämställdhetsminister Margareta Winberg (s).
Hon tillägger: -Kvotering är en utmärkt metod, den ingår i kvinnokonventionen som ett alternativ att använda när ingenting annat fungerar. Men bara i en övergångstid, tills det har blivit en naturligt jämn fördelning.
– Titta på hur det ser ut i bolagsstyrelser, fortsätter Winberg. Där är det en enorm skillnad i representation. Det beror på att män väljer män och att kvinnor också väljer män. Så vill vi inte ha det i politiken. Kryssa en kvinna i valet i höst!
Dödsdömt att kalla sig feminist
– I Danmark är det dödsdömt att kalla sig feminist om man sitter på höga positioner. Vår statsminister vill till exempel inte göra det, säger Susanne Langer, rödgrön ledamot i Köpenhamns regionfullmäktige.
Moderator, tillika Margareta Winbergs partikamrat, Maj-Britt Theorin, vänder sig till Langer:
– Så du säger att den danska statsministern inte kallar sig feminist? Det är beklagligt, i Sverige skulle det vara otänkbart att inte göra det idag.
– Får jag då påminna om att vår förra jämställdhetsminister, för bara två år sedan inte ville kalla sig det, inflikar Margareta Winberg.
”Ett kulturellt problem”
Mina Adampour, feministisk aktivist och debattör med politisk bakgrund i den norska vänsterrörelsen, adderar ett etnicitetsperspektiv till debatten.
– Kvinnokampen i Skandinavien behövs extra mycket för kvinnor med härkomst från Asien, Afrika och Mellanöstern, det vill säga minoritetskvinnor, menar hon. Varje gång ett samhällsproblem som rör kvinnor från minoritetsgrupper diskuteras, reduceras detta alltid till ”ett kulturellt problem” eller ”integreringsproblem”, fortsätter Adampour.
– Media bär en stor skuld i den allmänna bilden av minoritetskvinnor. De skapar nya begreppskonstruktioner som tillämpas slarvigt. ”Hedersrelaterat våld” till exempel. Det kallar man bara mäns våld mot kvinnor som utförs av muslimska män, man väljer att betrakta det som ett kulturellt betingat problem importerat från ett annat land, istället för ett generellt problem bland män.
Krav till de nordiska regeringarna
En kvinna i publiken uttrycker missnöje över att politiker inte stödjer de viktiga kvinnoorganisationerna, som istället får drivas av ideella krafter.
-Jag tycker vi ska ställa krav på regeringarna att de måste stödja kvinnoorganisationer så att de kan fortsätta drivas, säger Winberg. Hon föreslår ett kontinuerligt verksamhetsstöd som sträcker sig över tid.
-De kan ju till exempel behöva ett kontor att sitta på. Det är inget man kan bekosta som privatperson direkt, menar hon.
-Jag tycker ett annat viktigt krav vi kan ställa på våra nordiska regeringar är att börja sprida kunskapen om, och tillämpa, kvinnokonventionen avslutar Maj-Britt Theorin. Hur ska någon annars veta om att det finns en politisk plattform för de här frågorna?