Jobba dig jämställd

Alldeles nyss klev finansminister Anders Borg av scenen där Winnet höll sitt seminarium ”Arbetsmarknad på lika villkor”. Att döma av besökarna på plats råder det ingen tvekan om att kunskapen, engagemanget och frustrationen kring den segregerade arbetsmarknaden är stort. Men innan publiken fick ordet gjorde Borg det han gör bäst – rörde sig entusiastiskt mellan powerpoint-slides som illustrerade överskottsmål, skatteintäkter och aktiv stabiliseringspolitik.

Vi har hört det förr. Sverige är en liten, öppen och extremt exportberoende ekonomi vilket får en ekonom med politisk hemvist till höger om mittlinjen att översätta jämställdhetsproblematiken till säkrade skatteintäkter och vikten av starka finanser. Varför? Eftersom kvinnor i större utsträckning arbetar inom offentlig sektor så innebär budgetunderskott och nedskärningar dem hårdast. Välfärdssystemet, läs offentlig sektor, kräver kompromisslösa överskottsmål för att trygga kvinnors anställningar. Vips, starka offentliga finanser är alltså fundamentalt för jämställdheten.

Siffrorna visar att kvinnors förvärvsfrekvens i Sverige är 77,2 procent. Jämfört med jumboländerna i krisens Europa – Italien 49,9 procent och Grekland 43,3 procent – så är svenska kvinnors arbetskraftsdeltagande högt. Anledningen till detta, berättar en munter Borg, är reformer som individuell beskattning, generös föräldraförsäkring, väl utbyggd barnomsorg, jobbskatteavdrag och stora satsningar på utbildning.

För att öka kvinnors sysselsättningsgrad och arbetsdeltagande ytterligare propsar finansministern på förändrade normer, starka offentliga finanser, jämnare fördelning av obetalt hem- och omsorgsarbete, starkare drivkrafter till arbete, bättre möjligheter till företagande i tjänstesektorn, ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkring och fler kvinnor på ledande positioner.

Ja… Inget nytt under den ojämställda solen med andra ord. Anders Borg kopplar jämställdhet till makten över pengar, till arbetskraftdeltagande. Med den logiken blir såklart jobbskatteavdraget en jämställdhetsreform, då det har ökat kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

När publiken får ordet så kniper Agneta Stark, genusprofilerad docent i företagsekonomi, första frågan. ”Kan du nämna några av regeringens reformer som gynnat män?”. Borg har inget svar, han tänker sällan på jämställdhet i relation till män. Förbättra för de underordnade – ja, men några insatser som specifikt har gynnat männen ser han inte.

En annan fråga berör den åldersdiskriminering som medelålders kvinnor upplever på arbetsmarkanden. Borg är medveten om problematiken men anser att utvecklingen går framåt eftersom 50-plus faktiskt ökar sin arbetstid.

På frågan när en fjärde pappamånad införs blir svaret: ”Tyvärr har frågan precis röstats ned på den senaste moderatstämman. Det var till och med den mest diskuterade frågan”, svarar han. Borg, som ser jämställdhetsfällan i rådande utformning, var tvungen att lägga sig när partipiskan ven. ”Unga kvinnor har starka åsikter om att det är deras individuella val. Föräldraförsäkringen bidrar till en bristande jämställdhet och löneskillnader, men här måste individens frihet vägas in i ekvationen”.

Lösningen? Än så länge är det alltså opinionsbildning vi har att tillgå. ”Jag är ju konservativ och anser att jämställdhet är viktigt som medel för att uppnå målet: att hålla ihop familjen. Jämställda par håller ihop i större utsträckning än par där allt oavlönat arbete landar i kvinnans knä”.

Många frågor hänger i luften, den stora bilden måste ju skildras, men Borg får beskedet av sin stab att han måste vidare. Tiden är ute. Med ett leende kliver vår hästsvanslöse finansminister av scenen och lämnar salen. Det han saknar i genuspoäng kompenserar han i charm. Till viss del. Åtminstone om man ska tro de två paranta damerna i raden längst bak.